Elisabeth Gille var bara fem år gammal när hennes mor,författarinnan Irène Némirowsky, fördes bort av Gestapo för att inom kort sättas på ett tåg till förintelselägret Auschwitz. Elisabeth fick aldrig återse sin mor igen och några månader senare fördes även fadern bort. Elisabeths föräldrar mördades och hon och den äldre systern togs om hand av vänner i Bordeaux.
Elisabeth Gille har skrivit sin mors (fiktiva) självbiografi och jag tror att det har varit ett sätt för henne att försöka läka de djupa såren från barndomen. Boken består av två delar och den första handlar om Irènes barn- och ungdom i dåvarande Ryssland. Irène kom från en mycket välbärgad familj och i materiellt hänseende led hon ingen nöd, däremot var förhållandet till modern mycket problematiskt , minst sagt. Tsar-Ryssland under den här tiden (1900-talets början ) skildras med stor inlevelse och med många djupa inblickar både i historien i stort och i familjelivet. I bokens andra del möter vi Irène i det nazi-ockuperade Frankrike. Hon kunde ha flytt men ändå stannar hon kvar och här får berättelsen något ödesmättat, skrämmande över sig - det känns som att befinna sig i dödens väntrum.
En ung Irène Némirowsky
"The Mirador" har försetts med både fylligt efterord och en intervju med Elisabeth Gille som försöker förstå varför modern inte såg (eller valde att inte se) vad som komma skulle. Elisabeth Gille gick bort i förtid (1996) - hennes bok kom ut år 1992 och den engelska översättningen flera år senare (Marina Harss). Förlaget är New York Review of Books - någon svensk översättning har jag inte hittat (beklagligtvis).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar