"Most people lead lives of quiet desperation"- ungefär så (och något fritt friserat efter Henry D Thoreau)- kan man sammanfatta Anita Brookners roman "Incidents in the Rue Laugier" från 1995, en roman som jag inte tror har blivit översatt till svenska.
Anita Brookner lämnade detta jordiska helt nyligen och jag har beslutat att läsa och läsa om en del av hennes romaner.
"Incidents in the Rue Laugier" har de vanliga "Brookner-ingredienserna" det vill säga ensamma människor som kommer att hamna vid sidan av livets glädjeämnen. Handlingen (mestadels 1970-tal) tilldrar sig delvis i Dijon och delvis i London- en kvinna och en man ska mötas så småningom och deras miljöer och förhållanden skildras med stor inlevelse och skärpa. Nadine har en enda dotter, Maud, och hon, Nadine, har bara en enda önskan för henne nämligen ett gott parti så att hennes liv ska bli bekvämt men också så att Nadine själv ska bli fri från sin uppfostringsbörda. På andra sidan den Engelska kanalen växer Edward upp i ett välbärgat hem- han längtar efter frihet och oberoende och att få skapa sitt liv precis som han vill.
Ingenting blir som någon har tänkt sig och det som händer i den där lägenheten på Rue Laugier kommer att prägla framtiden för flera människor, men främst då bokens två huvudpersoner Maud och Edward.
Passion gentemot plikt, acceptans av sakernas tillstånd och resignation med tristess- det är några av ingredienserna i den här berättelsen. Själv tycker jag mest synd om Edward som väljer plikten och på så sätt fördärvar sitt liv (och även sin omgivnings). Det engelska ordet är "bleak"- men personporträtten är mycket vältecknade och "Incidents in the Rue Laugier" är en bok som jag kommer att lägga på minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar