I döda poeters sällskap

Jag har läst ut "Det gröna tältet" av Ljudmila Ulitskaja, en roman som handlar om de personer som vågade tänka annorlunda- det vill säga om de så kallade dissidenterna. Det krävs mod för att gå mot strömmen och lever man i en diktatur kan man ofta få plikta med livet.

"Det gröna tältet" är en lång berättelse och den är inte alltid helt lätt att följa. Persongalleriet är rikt och mångskiftande och händelserna likaså. Det krävs en del koncentration för att hänga med (åtminstone för min något ålderstigna hjärna). Bokens första del är den som griper mig mest- här handlar det mestadels om skolans värld och om Viktor Juljevitj Sjengeli, en lärare som påminner mig en del om karaktären John Keating i filmen "Döda poeters sällskap".

Sjengeli kommer att vara en stor inspirationskälla för speciellt tre kamrater (och det är sedan dessa tre vänners öden som kommer att bli bokens röda tråd) - Sjengeli är lärare i ryska, han har förlorat sin ena arm i kriget (andra världskriget) , han är ung, han ser mycket bra ut- och han älskar sitt ämne. Han är en mycket passionerad person.

"Vi studerar litteratur! förklarade han ständigt som om det vore en nyhet. Litteraturen är det bästa hos människan. Poesin är litteraturens hjärta, den högsta koncentrationen av det bästa i världen  och hos mänskligheten. Den är själens föda. Det hänger på er själva om ni skall växa upp till människor eller bli kvar på djurens nivå."

Sjengeli anordnar vandringar genom litteraturens Moskva och Sanja, Micha och Ilja lyssnar förtrollat till vartenda ord. Det kommer sedan att visa sig att de här åren i pojkarnas liv aldrig blir utraderade och genom undervisningen och litteraturen skapas fröet till opposition, förmågan att tänka självständigt.

"Litteraturen är det enda som hjälper människan att överleva och försona sig med tiden". Så säger Sjengeli och de orden kommer att bli monumentala i handlingen.


"Det gröna tältet" är en tragisk men väl berättad historia om människoöden i diktaturens Sovjetunion.

En speciellt otäck scen är den som utspelar sig under Stalins begravning i mars 1953. Där får Ilja uppleva hur människor flockas och trängs och grips av panik. Tusentals kom att trampas och klämmas till döds.( Ilja räddar sig genom att hoppa ner i en avloppsbrunn.)

Avant, avant! Retreat has been cut off, closed like a hatch, not liftable by hand... And that is all we are let to understand. ( från German Plietskys dikt "Tube")

"Det gröna tältet" är utgiven på Ersatz förlag och översättningen har gjorts av Hans Björkegren.