söndag 27 december 2015

Home av Marilynne Robinson


Någon svensk översättning av Marilynne Robinsons roman "Home" har jag förvånansvärt nog inte hittat.

Man kan säga att Home är en "syskonbok" till Gilead för den har handlingen förlagd till samma plats och samma tid (Iowa under mitten av 1950-talet) men här berättas allt från en annan synvinkel. "Home" är i mångt och mycket (men inte i allt) liknelsen om den förlorade sonen i modern tid.

 Jack Broughton återvänder hem efter att ha varit så gott som spårlöst försvunnen under 20 år. Som barn och ung var han vad man skulle kunna beskriva som en odåga som ständigt hittade på jäkelskap för sin omgivning och till slut blev allt för mycket när han såg till att göra en ung flicka med barn. Då flydde Jack fältet och lämnade sina föräldrar att ta hand om ansvaret.

Nu har Jack återvänt till sitt hem där nu bara den åldrige och långsamt döende fadern bor tillsammans med Jacks yngre syster, Glory.

"Home" är en oändligt sorglig bok och den låter både Jack och Glory få berätta sina historier i långsam takt över sidorna. Ändå blir mycket fördolt och man anar att det finns många familjehemligheter som aldrig kommer upp till ytan- de bara lurar där i virvelströmmarna som till slut blir till ett djupt hål.

Marilynne Robinson är en mycket skicklig berättare och hennes romaner har så många bottnar och så många djup. Man tjusas och man försjunker i tankar hela tiden under läsningens gång.  Den som har läst "Gilead" vet att Jack bär på en stor hemlighet, en hemlighet som kommer att yppas även i "Home" men då först på de allra sista sidorna. Den ena romanen kompletterar den andra, tycker jag (oavsett i vilken ordning de läses).

Det sägs att för att förstå USA så måste man också förstå historien- och USA:s historia är blodig och våldsam. Inbördeskriget skördade mer än en halv miljon unga liv och har återverkningar än idag. I både "Gilead" och "Home" kastar inbördeskriget sin långa skugga över allt- från John Ames minnen av sin farfar (som kämpade med John Brown för slaveriets avskaffande) och till Jacks inställning till händelserna i Montgomery, Alabama år 1957.

"Home" är som sagt en mycket sorglig bok men hoppet dör aldrig , det ska man kanske tänka på när man slutat läsningen.

Inga kommentarer: