Robert Storm-Petersen hade många talanger men mest är han känd för sina skämtteckningar som ibland är mycket svarta och melankoliska.
I år är det 100 år sedan Halfdan Rasmussen föddes och därför har Schönbergs förlag gett ut en samlingsvolym med utvalda dikter "Halfdans Digte".
Bokhandelsdöden har slagit till även i Köpenhamn men Politikens Boghal finns fortfarande kvar( strax intill Raadhusplatsen). Hem kom jag alltså med "Halfdans digte" och jag köpte också den bok som kom att bli Klaus Rifbjergs sista- "Besat" (en novellsamling).
Jag tycker mycket om Halfdan Rasmussens dikter- han är så mångsidig och den där vassa udden finns ofta med, blandad med en mycket speciell melankoli över sakernas tillstånd. Rasmussen var verkligen inte född med silversked i munnen utan fick kämpa sig fram i tillvaron. De som var av årgång 1910-1920 fick dessutom lära sig vad det innebär att försöka klara livhanken under den svåra depressionen.
Så kom kriget och den tyska ockupationen. "En stor koncentration av Elendighed". Halfdan Rasmussen kritiserade de flesta ideologier och jag kan inte tänka mig att han någonsin skulle ha låtit en partipiska av vad slag det månde ha varit vina kring öronen. Han var fri och han var rakryggad.
Jeg skriver sjove digte
Jeg skriver også triste
De förste laeser andre folk
Selv laeser jeg de sidste.
En så kallad "sjov" dikt har titeln "Der faldt en lille fugleklat"
Några rader från den: Der faldt en lille fugleklat
på Nikolajsens höje hat.
Og Nikolajsen gik i tanker
og spurgte: Hvem er det der banker.-----
(Det hela slutar med att en vipa, en stare , några sparvar och en mes släppte gåvor från ovan på stackars Nikolajsen och nog kan man som författare kalla detta för "fugleklattevejr".
En av de vackraste dikterna i samlingen (som verkligen är omfattande och väl sammansatt) heter "Lev idag"
Lev idag så du kan dö i morgen.
Lad dit hjaerte slå for mer en én.
Den som skaenker livet sine drömme
skal forlade jorden rig og ren.
Det fanns många bokfrestelser på borden i "Boghallen" och det kan nog hända att det blir en tur över sundet mycket snart igen.
2 kommentarer:
Här i Hamburg har bokhändelsdöden nu också kommit till en ganska underbar engelska bokhandel. Lite avlägsen men nära en tunnelbana-station hade mannen fyra lilla "shops", om jag minns rätt en med mat från Storbritannien, en med "krimskrams" (men det var härligt, ingen skräp). Bokhandel var kaotisk, men mannen kännde världslitteraturen och litteraturen av Storbritannien så väl. Det var liksom en "poetiskt villervalla", och när jag kom till Hamburg från Heidelberg så var det alltid som i drömlandet. Nu åkade jag dit och mannen hade bara 1 "shop" kvar, och han verkade sarkastiskt och ganska förtvivlad. Varför var det möjligt 1975-2000 eller så att ha en lilla underlig bokhandel, men nu är man nästan utan chans med en dröm-bokhandel, och tusentals underbara böcker?
"Över sundet" måste det vara mycket bra! Det är roligt att läsa vad du skriver. Jag har varit i Danmark 5 gånger som jag var barn. Men då visste jag inte mycket om böckerna, det var bara "havet och att simma - och tiotusentals myggor"...Harry Martinson en gång skrev om myggor sticker och biter så gör det ingenting, de måste leva också. Men i mitt fall var de hundratals...så jag var inte så modig som vår odödlig mästare Martinson. (jag är fortfarande så glad att jag kan läsa Harry Martinson nu, man kan bara vara lycklig om man läser natur-poesi av honom.)
Och även om jag har stora svårigheter att förstå vad människor från Danmark säger (finns många turister i Hamburg), så kan är det inte så mödosam att läsa danska dikter. 'Det fanns en lila fågelkatt' är det kanske^^? Jag tror jag måste lär mig danska också i framtiden.
Klemperer: Det är så tråkigt att alla dessa fina gamla bokhandlar försvinner- kvar blir bara den sort som säljer bästsäljare och annat lättsmält. Myggor är inga älsklingsinsekter för mig heller och även om de måste få leva de också tillåter jag dem inte att vistas inomhus och utomhus blaskar jag på mig "Mygga" eller vad det nu annars heter (förr använde man djungelolja men den kan man visst inte få tag på längre. Jag minns den mycket speciella doften...)
Danska är inte så lätt att förstå med örat eftersom det är något oartikulerat- det är bara bornholmskan som är lättare för det svenska örat, tror jag.
Skicka en kommentar