Glasmålning föreställande Thomas Becket (fotot är lånat)
I februari läste jag mest böcker om engelsk medeltid och jag är inte klar än (det blir man förmodligen aldrig, ämnet är outtömligt). Bäst tyckte jag om Dan Jones bok "The Plantagenets" som var en bra och lättläst introduktion till en mycket dynamisk tid i engelsk historia. Det är en svår konst att skriva historia så att det fängslar och inte blir vare sig för akademiskt eller för banalt. Dan Jones behärskar sitt ämne och jag läser gärna mera av honom. (Jag hoppas att han fortsätter med resten av medeltidskungarna och deras tid).
Idag hamnade en bok om Thomas Becket i min brevlåda och den ser jag mycket fram emot. Jag skulle också gärna vilja läsa om T S Eliots "Mordet i katedralen" som handlar just om Beckets sista tid i livet. Thomas Becket vägrade att lyda överheten- det fick han plikta med livet för. Det är det många som har tvingats göra men det otäcka med mordet på Becket var att det skedde på så kallad fredad plats- mitt inne i Canterburykatedralen.
"Human kind cannot bear very much reality." (citat från boken).
På mitt läsbord har jag också "Pages from the Goncourt Journals"- utgiven av New York Review Books i den så kallade klassikerserien. Det finns en svensk översättning av valda delar av bröderna Goncourts dagböcker men den översättningen är från 1927 och tråkigt nog har ingen kommit på att ge ut på nytt. (I Tyskland gjorde man nyligen en stor satsning på de här dagböckerna och gav ut dem i översättning i sin helhet- det blev flera tusen sidor!)
De båda bröderna levde tillsammans och var som en enhet- de var oskiljaktiga- men tragiskt nog dog Jules bara 40 år gammal år 1870 (dödsorsaken var syfilis). Edmond fortsatte dagboksskrivandet och antecknade flitigt på sena kvällar och nätter. Han var uppriktig och ibland ganska elak i sina omdömen. De här dagböckerna ger en mycket god inblick i livet i salonger, på teatrar och caféer- och här får man stifta bekantskap med en stor del av den franska kultureliten.
På påskdagen år 1880 begav sig ett litet sällskap iväg med tåg för att hälsa på Flaubert i Croisset. Zola och Daudet var båda med på resan.
"Zola was as gay as an auctioneer's clerk going to make an inventory---- Zola's happiness was marred by a great preoccupation, the question whether, taking an express train, he would be able to piddle in Paris, at Mantes, and at Vernon. The number of times the author of Nana piddles or at least tries to piddle is incredible." (s. 253). Den engelska översättningen är gjord av Robert Baldick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar