Thomas Stearns Eliot (1888-1965) belönades med Nobelpriset i litteratur år 1948. Mycket välförtjänt kan man sannerligen tycka. Motiveringen löd ..... "för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi".
T.S. Eliot hade sina rötter i Massachusetts även om han växte upp i St Louis (Missouri). År 1914 flyttade Eliot till London och han blev brittisk medborgare år 1927. Under senare år har han förmodligen blivit mest känd för sin "De knepiga katternas bok" (Old Possum's Book of Practical Cats)- en bok som förvandlades till musikal under 1980-talet (Cats).
I min hand just nu har jag Eliots "Four Quartets" en tunn men mycket intensiv diktsamling i fyra delar. Det handlar om tid och om evighet- om början och slut. Det är dikter som vill ge " en känsla av det tidlösa såväl som det timliga och av det tidlösa och det timliga tillsammans."
Love is most nearly itself
When here and now cease to matter.
Old men ought to be explorers
Here or there does not matter
We must be still and still moving
Into another intensity
For a further union, a deeper communion
Through the dark cold and the empty desolation,
The wave cry, the wind cry, the vast waters
Of the petrel and the porpoise. In my end is my beginning.” (Från "East Coker" i Four Quartets, 1944)
Om T.S. Elot har jag läst i "De litterära Nobelprisen" 1901-1983, Helmer Lång. (Bra böcker förlag, 1984).
3 kommentarer:
Tack för citatet! Det gör gott i min själ när jag läser/reciterar T.S. Eliots poesi. Jag kan några sidor av The Waste Land utantill och det är rogivande att läsa dem för mig själv ibland.
jag minns The Waste Land som en läsupplevelse
Jenny: Du sa det. Jag kan bara hålla med - visst gör det gott i själen att läsa Eliots dikter.
Mrs C: Den är svår att släppa.
Skicka en kommentar