onsdag 20 augusti 2014

Her jade face is streaked with lonely tears, raindrops glistening on pear blossoms in the spring


Man ska lära sig något varje dag. På sidan 155 i  Wang Anyis roman "The Song of Everlasting Sorrow" hittar jag ursprunget till boktiteln. Det är en sorglig dikt skriven av den kinesiske poeten Bo Juyi (772-846, Tangdynastins tid).

Wang Anyi är dotter av den stora staden Shanghai och "The Song of Everlasting Sorrow" har handlingen förlagd just hit.



Shanghai av idag är en blandning av gammalt och modernt och jag är övertygad om att det är en mycket fängslande och speciell stad att besöka.  (fotona är lånade).

"The longtang are the backdrop of this city. Streets and buildings emerge around them in a series of dots and lines, like the subtle brushstrokes that bring life to the empty expanses of white paper in a traditional Chinese landscape painting. As the day turns into night and the city lights up, these dots and lines begin to glimmer. However, underneath the glitter lies an immense blanket of darkness- these are the longtang of Shanghai. (sidan 3, The Song of Everlasting Sorrow.)

En annan kinesisk författarinna med rötterna i Shanghai är Eileen Chang (1920-1995). Just i år satsar Penguin Modern Classics på ett flertal nyutgåvor av Changs romaner.  Eileen Chang och Wang Anyi jämförs ibland med varandra.



.

Inga kommentarer: