torsdag 5 juni 2014

Jakten på klassiker


Jag kommer aldrig att sluta jaga efter klassiker- moderna som äldre. Alla sätt är bra utom de tråkiga, heter det ju och jag hittade en liten behändig bok för att bli ytterligare inspirerad.

"The Rough Guide to Classic Novels" är precis vad den utger sig för att vara och naturligtvis finns många av de kända verken nämnda men man hittar alltid den (eller de där) boken/böckerna som möjligen har blivit lite bortglömd/a genom åren och som i alla fall jag inte känner till.


Nu fick jag plötsligt siktet inställt på Tanger (fotot är lånat) i norra Marocko. En stad som var mycket populär bland både jet-set och "kulturfolk" under många år.


Den amerikanske författaren (och kompositören) Paul Bowles bodde större delen av sitt liv  i Marocko (han dog i Tanger år 1999)- och "The Sheltering Sky" (Den skyddande himlen) har handlingen förlagd till Nordafrika och öknens hetta. Port och Kit Moresby är på flykt undan efterkrigets Europa och de söker sig till Afrika - här tror de att de ska undkomma den västerländska civilisationens grepp. Det blir inte alls som de har tänkt sig.

Boken filmatiserades år 1990 (regi: Bernardo Bertolucci) och då kom också en svensk nyutgåva av romanen. (Den första svenska översättningen är från 1951 och det engelskspråkiga originalet kom ut år 1949).

Det finns flera romaner av Bowles i nya utgåvor- Penguin Modern Classics står för de flesta av dessa.

3 kommentarer:

Mrs Calloway sa...

http://mrscalloway.blogspot.se/2011/01/te-i-sahara.html
Jane Sydney Auer Bowles var författare tidigare än maken Paul. de var ett fascinerande par. jag tyckte mycket om både boken och filmen. jag har också läst Två allvarligt sinnade damer och sett I lusthuset av Jane Bowles. både tiden, miljön och människorna fascinerar

Ivo Holmqvist sa...

Trevligt att se Marilyn Monroe fördjupad i läsning. Hängde över böcker gjorde också Greta Garbo fast det kanske inte fastnade på foto. Hennes medspelare John Gilbert öppnade ett konto i en stockholmsbokhandel så hon kunde skicka efter vad hon ville ha; hans granne har berättat hur man kunde diskutera det mesta med henne, inklusive Ibsens pjäser: “få visste hur bred och djup hennes läsning var”... framför allt Tolstoj, Dostojevskij och Turgenjev. Hon citerade dessutom gärna både Hemingway och Emily Brontë, men hon kom aldrig till slutet av varken Fitzgeralds “Den store Gatsby” eller Joseph Conrads “The Secret Sharer”. Sam Green frågade henne en gång om hon läste mycket. “Nej. Jag borde, men det verkar inte som om jag har tid till det.” Och så skrattade hon lite självironiskt; tid var det hon hade riktigt gott om, alla åren efter den frivilliga abdikationen efter filmen “Tvillingarna” 1941. Det där kan man läsa sig till i Barry Paris bok om henne. Ur egen fatabur kan jag lägga till ännu ett bevis på hennes läsning. Min bror och jag hade jobbat på kibbutz i Israel på sommaren 1963, tog sedan båten från Haifa till Marseille, och så tåg till Paris. Vi strövade förstås längs Seine och tittade i bouquinisternas boklådor vid kajerna. Jag tog upp en Graham Greene i svensk översättning men lade tillbaka den; den var alltför välanvänd. Min bror gjorde vad jag borde ha gjort; han bläddrade i den och såg vem som skrivit sitt namn på försättsbladet: Greta Garbo, med den typiskt yviga handstilen. Så nog läste Greta Garbo böcker, liksom Marilyn Monroe.

Ingrid sa...

Mrs C: Jag ska leta rätt på verk av båda två. Tack för tipset!

Ivo Holmqvist: Ett väl fångad bild. Intressant information du bjuder på om Garbo (och dina franska bokäventyr). Tack.