.jpg)
Den här vyn kunde nästan varit tagen lite var som helst där det finns ett större vatten men nu avbildar fotot staden Samara vid Volga. (foto: Vlad Volkov). Samara är ännu en av många städer i Ryssland som fått vara med om ett par namnbyten genom årens lopp- mellan 1935 och 1991 hette den Kujbysjev.
Så här såg staden ut en gång-här en vacker vy med hästspårvagn och kyrka.
"Samara, huvudstad i Mellersta Volgaområdet på en höjd vid stranden av Volgas östligaste krök, vid floden Samaras eller Samarkas inflöde i denna flod; 228,308 invånare (1932). Samara anlades 1586-1591 som fäste till skydd mot nomadfolken. Tillkomsten av ångbåtstrafik och järnvägar- Sibiriska banan 1896 och Tasjkentbanan 1906- kom staden att snabbt blomstra. Under revolutionen och hungersnöden 1921-1922 gick den emellertid starkt tillbaka. (Från Svensk uppslagsbok 1937)
Den svåra hungersnöden 1921-1922 drabbade områdena kring Volga mycket hårt. Det Svenska Röda korset var en av många som sände en hjälpexpedition.
Idag är Samara en stor industristad med väl över en miljon invånare och kallas för "det andra Baku".
Kompositören Dmitrij Sjostakovitj kommer att för evigt vara sammanbunden med Samara (Kujbyshev)- det var nämligen just här som hans så kända sjunde symfoni (den så kallade Leningradsymfonin) uppfördes för första gången den 5 mars 1942 och mitt under brinnande krig. Sjostakovitj hade lyckats ta sig ut från Leningrad i allra sista stund och han hade evakuerats till Samara. Där lade han "sista hand" vid symfonien på ett gammalt skröpligt piano och på partiturets första sida skrev han "Till staden Leningrad" . Det var Bolsjojteaterns orkester som spelade vid premiären.
1 kommentar:
Om en man som inte borde ha ridit till Samara handlar den här anekdoten, i Somerset Maughams tappning:
Death speaks: There was a merchant in Baghdad who sent his servant to market to buy provisions and in a little while the servant came back, white and trembling, and said, master, just now when I was in the market-place I was jostled by a woman in the crowd and when I turned I saw it was Death that jostled me. She looked at me and made a threatening gesture; now, lend me your horse, and I will ride away from this city and avoid my fate. I will go to Samarra and there Death will not find me. The merchant lent him his horse, and the servant mounted it, and he dug his spurs in its flanks and as fast as the horse could gallop he went. Then the merchant went down to the market-place and he saw me standing in the crowd and he came to me and said, Why did you make a threatening gesture to my servant when you saw him this morning? That was not a threatening gesture, I said, it was only a start of surprise. I was astonished to see him in Baghdad, for I had an appointment with him tonight in Samarra.
Den citeras inledningsvis i en mycket bra amerikansk roman som du själv skrivit om, i november i fjol. Redan då länkade jag kanske till det här:
http://www.dixikon.se/bloggarna/sommarlasning-4-john-o%c2%b4hara/
Skicka en kommentar