tisdag 18 mars 2014

En obehaglig resa


William Trevor är en irländsk författare (f.1928) från County Cork men sedan många år är han bosatt i England. Trevor har varit mycket flitig med pennan och en del av hans böcker finns översatta till svenska (dock bara en bråkdel av allt han skrivit).

Nu har jag läst hans roman "Felicias Journey" från 1994 (den mottog författaren Whitbread-priset för). Boken har också blivit till film.

Det är en mycket obehaglig berättelse och precis lagom skruvad. Ung irländsk flicka möter ung pojke- ljuv musik uppstår och så går det som det går- hon blir "in the family way". Flickan- Felicia- bor hemma hos fadern (som är änkeman) och i huset finns ockå gamla (nära 100-åriga) farmors mor. Farmors mor blev änka under påskupproret och familjen är mycket pro-republikansk. Felicia har just mist sitt arbete på en konservfabrik och då passar det bra att hon tar hand om gamla farmorsmor. Det är en grå bild som tecknas av hemmiljön som också innefattar ett par bröder.

Felicias pojkvän, Johnny, har försvunnit iväg till Birmingham (mycket lägligt) och hans mor vill inte berätta var han finns någonstans. När boken börjar möter vi Felicia på färjan över till England. Hon är på väg till Birminghan för att leta upp Johnny men hon har ingen aning om hur stor staden är och hon vet heller inte riktigt var hon ska börja letandet- men letar gör hon (och med sig har hon en summa pengar som hon stulit från farmorsmor). Felicia är ung, naiv och så möter hon Mr Hilditch- en till synes snäll och hjälpsam man- men... han ruvar på hemska hemligheter och hans planer för Felicia är otäcka.

William Trevor lyckas fängsla läsaren till den sista sidan och det är en otäck psykologisk thriller han har satt ihop. Att slutet inte kan bli rosenrött förstår man från början. Obehagligt och förbaskat skickligt sammanfogat säger jag och lämnar läsningen med lätt darrande händer....

En annan bok av Trevor som jag tycker mycket om är The Old Boys.
 


Min hund Leif slöade framför en av Trevors böcker en varm sommardag för några år sedan nu...

Inga kommentarer: