Animula, vagula, blandula
Hospes comesque corporis
Quae nunc abibis in loca
Pallidula, rigida, nudula,
Nec, ut soles, dabis iocos......
Kejsar Hadrianus
Lilla själ, ömma och fladdrande själ,
min kropps följeslagare och gäst;
du skall stiga ned till de bleka, hårda
och nakna trakter, där du måste avstå från
forna dagars lekar. Låt oss ännu blott ett ögonblick
tillsammans blicka ut över de välbekanta stränderna,
över alla de ting som vi väl aldrig mera får se...
Låt oss gå in i döden med öppna ögon.....
Hadrianus regeringstid sträckte sig över 20 år drygt (från 117-138) och när han tillträdde kejsarämbetet efter Trajanus hade Roms herravälde inte tidigare sträckt sig längre än så. Det var ett jätterike han skulle styra över.
Hadrianus eftermäle har blivit gott och han räknas till en av de fem så kallade "goda kejsare" som regerade Romarriket under cirka 100 år. De fem var:
Nerva 96-98
Trajanus 98-117
Hadrianus 117-138
Antoninus Pius 138-161
Marcus Aurelius 161-180
När Marguerite Yourcenar skrev "Hadrianus minnen" (boken kom ut 1951) fanns det inte många som hade försökt sig på att göra biografi över denne kejsares liv- Yourcenar fick anlita de få källor som fanns och av dem skapa en bild som skulle vara trovärdig och "verklig". Hon berättar om sitt arbete och sina vedermödor i efterordet.
"Hadrianus minnen" är en stor bok och en bok som är en klassiker (om än styvmoderligt behandlad här i Sverige där den inte längre finns att få tag på (utom antikvariskt).
Hadrianus ligger på sin dödsbädd och så skriver han ner berättelsen om sitt liv, sina tankar och upplevelser. Varje mening är betydelsebärande och det blir en historisk resa tillsammans med en man som är både fredsälskande och krigisk- både kärleksfull och avståndstagande (och snar till synnerligen rationella och känslolösa handlingar)- fram på sidorna träder en natur med många motsägelsefulla drag- en man att både hata och älska.
Yourcenars språk är ofta mycket vackert och det är alltid kristallklart:
"Alltsedan min barndoms nätter, då Marullinus lyftade arm visade mig stjärnbilderna, har intresset för himlavalvets mysterier ständigt följt mig. Under de oundvikliga vaknätterna i lägren betraktade jag månen som gled fram genom molnen på barbarernas himlar; senare under klara attiska nätter, lyssnade jag till astronomen Theron från Rhodos, medan han förklarade sitt världssystem för mig."
" Och begreppet döden innefattar också den hemlighetsfulla värld som genom den kanske öppnas för oss. Trots allt grubbel och alla, någon gång klandervärda, experiment vet jag fortfarande ingenting om vad som försiggår bakom detta svarta förhänge. Men den syriska natten representerar min medvetna andel i odödligheten."
Hadrianus minnen har översatts till svenska av Gunnel Vallquist.
Jag kan inte göra rättvisa åt den här boken vad jag än skriver men Johan Selander har författat tre mycket intressanta inlägg om Hadrianus minnen och HÄR är länken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar