lördag 17 augusti 2013

I de dödas vilorum



Vi som lever
är bara de döda på semester
nån sorts sommargäster

Bodil Malmsten

Citatet av Bodil Malmsten avslutar den ambitiöst och vackert gjorda boken om Malmös alla kyrkogårdar ( i allt 18 stycken och då har man inkluderat en del ytterområden också t ex Tygelsjö och Glostorp).

Kyrkogårdar är lugna och oftast vackra platser, oaser i bullriga storstäder med levande flora och fauna. Kyrkogårdarna hyser också stora delar av vårt kulturarv och jag tycker att vi ska vårda de gamla gravstenar som ännu finns kvar. På Gamla kyrkogården mitt i centrala Malmö kan man se en mängd av detta gamla och välbevarade. Här kan man hitta en stor del av Malmös historia- många så kallade högre ståndspersoner har fått sin sista vila bland den frodiga grönskan som formeligen väller ut mot besökaren men även helt "vanliga" människor ligger begravna på denna  plats.

Författaren (Jeanette Rosengren) och fotografen (Urszula Striner) har lagt ner stor möda på sitt verk och flera gravstenar har inspirerat till vidare konsultation av kyrkböckerna för att få fram hela historien bakom personen där i graven- han/hon som en gång levande vandrade runt på Malmös gator. Jag dröjer kvar en extra stund vid texten som handlar om koleraepidemierna som grasserade i olika omgångar mellan 1834-1874.

Tobaksarbetaren Andreas Winquist skrev dagbok år 1853:

År 1853 grasserade stark kolera då dog min dotter först i kolera, andra dagen blev jag angripen och måste till sjukhuset. Sjukhuset var ute på Monbijo. Den tiden åkte inte någon patient i droska, man blev lagd på enspännarekärra och sedan en filt över, sedan också bants ett rep över och så körde de i starkaste trav, så löstes repet av, sedan bants man i filten och lades i sängen, så infant den gruveligaste kramp, så att man fallt i medvetslöshet, sedan var det än i badekar än åderlåtning. En morgon, så saknade jag bägge mina sidokamrater. En mamsell Jäist såg jag hoppa ett par alnar rakt upp i sängen utav plågor, somliga stöp och dog när de kom inom dörren till doktoren kl 10 om aftonen och dog klockan 12 på natten, så gick det dageligen.

"I de dödas vilorum" är en omfångsrik och tung bok (man läser den inte på bussen direkt) men den är närmast ett måste för den som är intresserad av Malmös historia. Rörande är också bilderna från  Djurminnesplatsen på Spillepeng. Här vilar månget älskat husdjur. "Älskade Misse- tack för 10 underbara år, matte" står på en vackert patinerad sten som förevigats av bokens skickliga fotograf..

"I de dödas vilorum" har getts ut av Kira förlag.

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

jag gillar kyrkogårdar men ska inte ligga där själv

Ingrid sa...

Hannele: Det är klokt att planera för den sista vilan. Så slipper de anhöriga gissa.