Innan jag skriver så mycket som en enda rad om flickan Elsa måste jag tacka Petra Rhodin för utan henne hade jag inte hittat fram vare sig till författarinnan eller boken/böckerna i trilogin om Elsa. Även Hermia har inspirerat.
Så har även jag läst och fängslats. Romanen handlar i mångt och mycket om utsatthet- en familj slås i spillror och alla blir lidande. Så kan man korfattat sammanfatta den röda tråden- men- boken innehåller så mycket mer.
De första (c:a) hundra sidorna beskriver bakgrunden till historien- det börjar i välmåga och i relativ trivsel i staden Helsingborg där familjen Holm bor i ett trevligt hem. Svenning och Helena Holm är båda konstnärsnaturer men nu har Svenning ett bra arbete som kamrer och tjänar hyfsat med pengar för att försörja sin familj som består av tre barn Elsa, Olle och lilla AnnMarie med sina vackra guldfärgade lockar.
Men... bakom hörnet lurar katastrofen- Svenning har svårt att klara det där med pengar- växlar byter ägare och till slut sitter han förstås där med Svarte Petter. Svenning måste fly landet och han sticker iväg till USA. Helena måste nu ensam dra försorg om sina tre minderåriga barn. Flyttlasset går till Kalkhamn (Limhamn) där familjen hyses in i en trist lägenhet- Helena ger musiklektioner för att klara sin och barnens livhank.
Lilla Elsa är bara 11 år gammal och hon saknar sin pappa som hon är så fäst vid- modern är hon rädd för- och Helena är djupt orättvis mot sin äldsta dotter, det är som om hon tar ut alla sina frustrationer på detta stackars barn. Elsa flyr in i böckernas värld och söker sig också till de få personer utanför familjen som visar henne vänlighet- bland andra hushållerskan Emma och den förlamade Herman som bor i huset intill. Fantasin är ett mäktigt redskap att ta till för att överleva i en ond värld.
"Vilken led, bitter eller svärmisk, Helena Holms tankar på maken än togo- alltid slutade den hos Elsa. Olyckligtvis liknade hon mest sin far av alla de tre barnen. Inte till utseendet- Svennings mjuka, gossaktiga blondhet var det blott Olle som hade ärvt. Inte heller till sättet- den lilla blida Ann-Marie hade mer av sin fars förmåga att vinna hjärtan. Men ändå påminde den buttra tillknäppta Elsa ändå i allt det väsentliga mest om honom; hon hade hans ensliga högdragenhet mot allt annat än sina egna konstiga funderingar, hans ombytliga sinnelag, intensivt intresserad av en sak den ena veckan och lika uteslutande upptagen av en ny den nästa.
Helena Holm utlovad sig själv att hos dottern skulle inte detta drag få växa så vilt som det fått göra hos fadern."
Elsas barndom blir en konstant kamp för själslig överlevnad- mobbad blir hon också för hon bär glasögon- hon dock får en liten fristad hos lärarinnan Tecla i skolan i Malmö- men det är lång skolväg för Elsa och hon måste vara där tidigt för hon är ordningsman (för att få lägre terminsavgift).
Hur boken slutar tänker jag inte avslöja men jag väntar ivrigt på att sätta ögonen i del två i Elsa-trilogin- hur kommer det att gå?, undrar jag och vad månde bliva av Elsa.
Anna Lenah Elgströms författarskap har det verkligen varit intressant att stifta bekantskap med- jag kommer att fortsätta på den "ingångna vägen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar