söndag 9 september 2012

Stenskrift- vandring på en kyrkogård


Bland storsäljarna (för det har den säkert varit) år 1955 fanns en bok av Fritiof Nilsson Piraten. "Vänner emellan"- den hittade jag i min bokhylla - min far var nämligen synnerligen förtjust i Piraten. Min barndom fylldes av högläsning om Bombi Bitt, patron Esping, enkelröven och alla de andra udda karaktärerna som så ofta befolkar Piratens berättelser.

I den första novellen i "Vänner emellan" "Stenskrift" handlar det om en kyrkogård och berättaren minns sin barndom och de personer som befolkade den. Gravstenarna väcker upp minnena och så återföds de - här möter vi därför hemmasonen Anton Nilsson- kallad kapten för att han en gång gick till sjöss och då var ute under tio månader. På hemvägen köpte han en kostym i England -den löstes upp under en promenad i ett ösregn - den var nämligen limmad. "En har hört att de klistrar svart tyg på plåtburkar och gör höga hattar på de viset, sade Anton. Men klistra en kostym! Kan du tänka dej! Sicka satans engelsmän!"

Biertapparen Nils Alleroth har också sin egen historia- han hade ett ansikte som ett vårtsvin och av lungörtens kulör, enligt Piraten. På 30-talet möter författaren biertapparens bror Mekus (då 91 år gammal). "Ack, sade Mekus. Bror Nils e dö för många år sen. Han sov å sej fyra rus om dan- de gick inte i längden. Han ble inte gammal heller! -Hur gammal blev han?, undrade jag. - Sjuttiosex, sade han stillsamt."

Så var det piskmakaren som råkade så illa ut och blev uppäten av patron Espings ulmerdoggar. Riktigt obehaglig är den skrönan och jag undrar vad farao är en ulmerdogg?


Svaret får jag så klart på "nätet"- en ulmerdogg är en grand danois av en viss kulör. Jag förmodar att de två bestarna på fotot (tillsammans med järnkanslern, Bismarck) är just ulmerdoggar. Hela trion ser för övrigt väldigt respektingivande ut.

Jag har inte läst alla Nilsson-Piratens böcker men "Bock i örtagård" tror jag hör till en av de absolut bästa om inte för annat så för beskrivningen av smörgåsbordet på hotell Horn i Malmö.

" Utefter brännvinsglasen radades de salta sakerna: Sju sorters sill, ansjovis i magnumburk, sardeller i kvartskista, kallt stekt fläsk och fågelbon. Följde så ålen, rökt, halstrad eller kokt i gelé. Och därefter fogades fat till fat, assiett till assiett som bitar i en inläggning, där ljusgröna garnityrblad, ärggröna gurkor och vita gurkor, rödbetor, sillsallat, röda ostar och ostar i stanniol bildade det granna inslaget i den mera färgtama massan av kallskuret, grisfötter, sylta på kalv och sylta på svinhuvud, korvar, köttbullar och hackbiffar med lök."


3 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Bokhandlaren som slutade bada lär vara bra.

mimmimarie sa...

Jag är en Piratenfan och har läst en hel del av honom. Piratenmuséet i Vollsjö är och värt en resa. Jag hoppas återse honom till helgen då vi styr kosan mot Österlen.

Ingrid sa...

Hannele: "Bokhandlaren" har jag ännu inte läst men jag har fått stycken ur den upplästa för mig också.

Mimmimarie: Någon gång ska jag besöka Piraten-muséet. Österlen i september månad är bra timat, tror jag. Jag minns när Ernst-Hugo Järegård läste högt ur Piratens böcker en gång i TV:ns ungdom... (det hade jag gärna sett igen).