torsdag 6 september 2012

En titt på en lång lista

Tjugo böcker och tjugo författare är representerade på den "långa listan" till "Deutscher Buchpreis". De flesta är okända  för mig . Jag har "skummat" igenom de tjugo och hittar en bok som jag genast fattar ett speciellt tycke för; nämligen den österrikisk-argentinske Germán Kratochwils "Scherbengericht". Titeln fick jag slå upp för jag anade att den dolde något alldeles speciellt.


Scherben- skärvor alltså- och inte vilka skärvor som helst. Scherbengericht översätts med 'ostracism' och det är ett grekiskt ord som förklaras på  följande sätt:" Ostracism (grekiska ostrakismo's) kallas det i några av det forna Greklands demokratiskt styrda stater rådande bruket att genom omröstning med små tavlor eller skärvor av bränd lera (plural ostraka) på viss tid, vanligen 10 år, landsförvisa personer, som ansågs farliga för folkfriheten". (Wikipedia) (På fotot några bevarade sådana 'ostraka').

Författaren Germán Kratochwil är född 1938 i Österrike men utvandrade som 10-åring till Argentina. Numera bor han omväxlande i Buenos Aires och Patagonien. Han debuterade redan 1958 med noveller som han fick publicerade i en argentinsk tidning. Sedan dess har han mest skrivit på spanska men nu har han alltså kommit ut med en roman på tyska språket. Kratochwil berättar att han blev mycket förvånad och glad när han fick veta att "Scherbengericht" hamnat på den långa listan. Han vågar inte hoppas på mera för konkurrensen är ju mördande, säger han, dessutom anser han sig vara den verklige outsidern i sammanhanget.

Vad handlar då den här romanen om? Jo, det är en berättelse om dem som tvingades lämna sitt land en gång- och tiden växlar mellan det förflutna och nutid. Allt tar sin början på en patagonsk lantegendom och här firar Clementine sin 90-årsdag och många är där för att uppvakta henne på bemärkelsedagen. Den vackra omgivningen med bland annat blommande lindar blir snart invaderad av det förgångnas alla spöken. Minnena väcks upp och det blir en fest som kanske inte blir just den man hade tänkt....

Jag placerar den här romanen på min önskelista- och några böcker på tyska hade jag faktiskt tänkt läsa i höst. Fattas bara annat. Den här väcker verkligen mitt intresse och den håller sig inom ramen för vad jag tror att jag orkar med : cirka 300 sidor.

Inga kommentarer: