lördag 14 april 2012

Resa med förhinder

Långt ute i havet- och väster om de yttre Hebriderna (utanför Skottlands kust) ligger ögruppen St Kilda. Sju öar består den av Hirta, Soay, Boreray, Dùn, Levenish, Stac Lee och Stac an Armin.


Här ett foto taget i slutet av 1800-talet (från ön Hirta).


Det krävdes tre resor för Kathleen Jamie innan hon kunde nå fram till sitt resmål- St Kilda. Det är nämligen mycket svårt att ta sig dit. Från Oban på Skottlands västkust tar det hela åtta timmar med båt och det krävs hyfsade väderförhållanden för att över huvud taget kunna landstiga.


Katie Jamie berättar om sina mödor och sina ansträngningar i essayen "Three Ways of Looking at St Kilda" i boken "Sightlines". Katie kände sig utbränd och var trött på att städa undan legobitar och byta blöjor- hon längtade ut, hon ville åter igen känna sig som en del av världen. Hon fick en 40-årspresent- och presenten var en resa till St Kilda. En vecka skulle hon vara där.


Redan som barn hade Katie hört talas om St Kilda och hon fick se en film i skolan om ögruppen. Magnifika klippformationer och kvinnor i schalar som hukade framför de små stenhusen. På öarna hade människor bott i tusentals år- trots isolering och hårt klimat. Man livnärde sig på några få typer av grödor, fårskötsel, fiske och fågel. Så kom de nya tiderna med ångbåtar och den moderna världen trängde in även till de små husen på Hirta. Ungdomen stannade inte kvar och det blev dödsstöten för detta örike. År 1930 bad den kvarvarande befolkningen om att bli evakuerad. Så släcktes de sista torveldarna och öarna lämnades åt fåglarna. Nu förvaltas ögruppen av "The National Trust for Scotland". År 1986 fick St Kilda status som världsarv.


Födelsedagspresenten blev det inte mycket av- allt såg hoppfullt ut men så vände vinden och landstigningen blev omöjlig. Försök nummer två ägde rum några år senare- samma skeppare och han varnade "det är inte säkert att vi kan gå iland...." Katie insisterade- hon hade hört att vindarna skulle blåsa i rätt riktning. Iland kom man visserligen men det gick inte att stanna- vinden vände. Det blev ett tredje försök två år senare- och då gick det bra. Katie fängslas av platsen och naturen- den håller henne trollbunden men hon måste återvända hem- för "to linger on St Kilda just for the sake of it would merely have been romance".


Vill man läsa mera om den här isolerade lilla ögruppen kan man prova länken till

St Kilda National Trust eller länken till den ypperliga Wikipediaartikeln om öarna.


.

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Oban har jag besökt och åkt båt därifrån, vackert.

Ingrid sa...

Hannele: Jag har också varit i Oban- jag for till ön Staffa därifrån. En mycket vacker stad!