I BLM- årgång 1947 (maj-juni -numret) läser jag en kommentar av Åke Runnquist (och hans kommentar är mycket vettig, tycker jag). Veckopressen är på tal och han berättar att ett sextiotal författare "gått till storms mot den låga litterära kvaliteten och verklighetsförfalskningen hos stoffet i den övervägande delen av veckotidningarna". Det var pappersransonering under en stor del av 40-talet och detta gav de nämnda författarna luft under vingarna för att underteckna ett upprop.
"Det vädjades till statsmakterna att ytterligare beskära papperstilldelningen för den litterärt och kulturellt värdelösa veckopressen för att i stället låta tilldelningen för böcker och ambitiösare tidskrifter förbli intakt. Eftersom de åsyftade veckotidningarna inte förmedlade några idéer eller bildade opinioner skulle, menade man, åtgärden inte äventyra tryckfriheten".
Mot detta tänkesätt protesterar Runnquist (med all rätt). Jag skulle bra gärna vilja veta vilka dessa 60 författare var- men det får man inte veta i artikeln. Runnquist "undanber sig litterära kommissarier" och frågar sig också hur "sovringen av materialet" skulle gå till och vem som skulle göra den.
Ja, detta var en liten rapport om vad som hände 1947.... Någon "censur" av veckopressen blev det aldrig vad jag vet. Tur var väl det. Man tycker att de där 60-talet författare skulle ha lärt sig något av det stora krig som alldeles nyligen avslutats.
framtida klassiker från 2000-talet - kultur
6 minuter sedan
2 kommentarer:
Det ar alltid intressant att lasa aldre tidsskrifter och se vad som var aktuella debatter vid just den tidpunkten! Ger onekligen perspektiv!
Emma: Det är mycket lärorikt och ofta ser man att intet är nytt under solen.... (Detta apropå de senaste utspelen om att man skulle få lägre studiebidrag för att studera vissa humanistiska ämnen...)
Skicka en kommentar