onsdag 23 mars 2011

Det tog fjorton år....

innan "Fallet Courrier" kom i svensk översättning. (Den engelska varianten kom redan 1999). Man kan ju undra varför det dröjt så länge här i Sverige . I dagens Sydsvenska (och artikeln har inte kommit upp i länkbar form ännu) recenserar Cecila Schwartz Marta Morazzonis fina roman- just den roman jag satt med i solens sken igår- och som jag inte kunde släppa.
-
Den här boken tycker jag förtjänar mycket press och många läsare. Säkert finns den att låna från biblioteken och om man vill läsa på engelska kostar den inte så många kronor.
-
Åter igen väljer Morazzoni att fokusera på en man med "förkrympt själ" (precis som i "I moderns hus"). Tiden : åren runt förra sekelskiftet. Platsen: En mindre ort i Auvergne. Huvudpersonen: Den framgångsrike järnhandlaren Alphonse Courrier. Alphonse är inte bara skicklig som affärsman- han är också mycket stilig. Han stakar ut sin framtid- för honom är livet som ett schackspel- allt går att planera och kontrollera. En perfekt hustru inträder på scenen- två barn följer (som han inte ägnar vare sig tid eller känslor åt). Det finns bara ett litet aber- Alphonse attraheras av fula kvinnor- och han har sedan flera år tillbaka ett intensivt förhållande med den fulaste av dem alla i byn, Adèle. Alphonse tycker att han lever i den bästa av världar och att han har ordnat det mycket bra för sig. Några känslomässiga engagemang vill han inte ha. Men.... livet är inte ett spel, det kan inte kontrolleras- och för Alphonse tar tillvaron snart en helt annan vändning än han tänkt sig. Slutet är precis lika spännande som boken i övrigt- och jag citerar Cecilia Schwartz : "Romanen är ett litet stycke fint kondenserad berättarkonst, som med säker hand överförts till svenska av Ingrid Börge."
-
Missa inte denna italienska pärla! Jag citerar åter Cecilia Schwartz " det blir en paus från samtidslitteraturens fiktionsupplösande tendens".

2 kommentarer:

Hermia Says sa...

Tack för påminnelsen! Det ser lovande ut. Inte för att jag vet när jag ska hinna läsa alla böcker, men reserverad är den.. (ibland trist det är så långt kvar till pensionen...:))

Ingrid sa...

Hermia: Jag blev väldigt glad när jag såg recensionen i dagens tidning- så att den här boken fick lite press- det förtjänar den så väl. Nej... vi bokälskare kommer nog aldrig att ha tillräckligt med tid för de böcker vi vill läsa (inte ens för pensionären räcker tiden till... ) :-)