(På bilden en betydligt nyare färja än den jag en gång åkte med)-
(Detta är förstås inte vår bil- fotot är taget från Wikipedia)
Rådhuset i Dortmund (Wikipedia)
"Den 9 juni var en stor dag för staden Trelleborg. Då invigdes nämligen bilfärjeleden mellan Trelleborg och Travemünde. Rutten öppnades på försök efter initiativ av distriktchefen Rudolf Markland. Tågfärjan Drottning Victoria som hunnit uppnå den för båtar aktningsvärda åldern av 44 år, hade för ändamålet byggs om på J C Petersens Verkstad i Trelleborg. Den nya färjeleden var i gång under sommarsäsongen som avslutades i mitten av september. Då hade inte mindre än 43 000 passagerare befordrats, jämte 2 200 bilar, 400 motorcyklar och 800 cyklar."
-
Detta kan man läsa på Trelleborgs kommuns webb-sida. Året var 1954 och nu började man tro på framtiden igen. Resandet tog fart.
-
(Detta är förstås inte vår bil- fotot är taget från Wikipedia)Några år senare var det dags för vår familj att åka söderut också- det var 1957 och vi stuvade in oss i en ganska anskrämlig Volvo PV 444. Natten blev lång ombord på färjan och det var inte tal om att ha hytt- vi satt upp i fåtöljer och anlände väl till Trawemünde i gryningen.
Jag minns långa dagsetapper och sönderbombade städer- halva hotell som vi övernattade i. Man hade inte alls hunnit bygga upp så mycket på 50-talet i Tyskland. Jag minns alla krigsinvalider- hus med gavlarna utåt- "konstig" mat och "konstigt" språk.
-
Rådhuset i Dortmund (Wikipedia)
När pappa var på väg att accelerera ut på motorvägen vid Dortmund fick han växelspaken i handen.... inte skoj alls. Det blev en lång promenad till en bilverkstad - volvo var väl heller inte "rätt" bil att ha i Tyskland av år 1957. Bilmekanikerna tog sig an verket och lyckades laga eländet. Vad det kostade? "Vi ska inte ha något betalt" och så pratade de om "Schwedensuppe" som de fått av röda korset efter kriget- de var så tacksamma för den hjälp de fått av svenskarna, sa de. Givetvis betalade mina föräldrar för reparationen men det var inte lätt att tvinga på dessa snälla mekaniker några större belopp- jag tror att räkningen stannade på 10 mark.
-
Det var en spännande resa (även utan växelspakshaveriet)- det var min allra första "långa" utlandsresa och det var också första resan utrikes för mina föräldrar efter kriget. Det hade varit nästan tjugo år av isolering och nu var den bruten. Det kom snart att bli fler resor till Tyskland .
4 kommentarer:
Härlig läsning dethär -- tack!
Snowflake: Tack ska du har för så uppskattande ord.
Fin berättelse!
Jag bodde också i Skåne under mina första år och minns faktiskt glimtar av en Köpenhamnsresa då jag kanske var 4-5 år. Men kriget märktes också hos oss i Höganäs. Det kom en judisk flyktingfamilj till huset. De var så överdrivet varmt klädda, barnen hade jackor och mössor mitt i sommaren. Mamma sa att det berodde på att de hade haft det svårt under kriget.
Lustigkulle: Kriget var nog väldigt nära just i Skåne- och Höganäs ligger ju inte långt från Helsingborg (som är så gott som i Danmark....).
Skicka en kommentar