torsdag 11 november 2010

På onda vägar av Grazia Deledda

(Svensk uppslagsbok, 1936).
-
"Uråldrig tradition, berättelser om blodshämnd, dunkla och återhållna passioner, fruktan för en hämnande gud.... " (citat från Svensk uppslagsbok).
-
"På onda vägar" uppfyller alla dessa kriterier. Pietro Benu kommer som dräng till familjen Noina i Nuoro (Sardinien). Han är fattig, vacker och fylld av ambition. Han är förälskad i Sabina- en ung och likaledes fattig kvinna som är släkt med Noinas. Pietro är duktig i sitt arbete och han drömmer om och hoppas att komma upp sig i världen. Maria Noina är dottern i familjen- och Pietro faller handlöst för henne- hon är en skönhet och väl medveten om att hon står högre upp i hierarkin än Pietro- Maria är en högmodig flicka. Berättelsen utvecklar sig till att bli ett verkligt passionsdrama- Maria kan inte motstå Pietros uppvaktning- hon faller- samtidigt vill hon inte gifta sig under sin "rang"... ...... Sabina föses åt sidan- men är hela tiden närvarande- en röst i allt det kaos som uppstår- två triangeldraman blir det.... blod och eld..... vin och sång.... bröllop och begravning....
-
Det sjuder och kokar om den här berättelsen från början till slut- det är oerhört intensivt. Jag tycker faktiskt att den här boken är bra mycket bättre än den förra jag läste (Elias Portolu). Man dras med i virvlarna och visserligen kan man räkna ut vissa drag- men det bjuds också på en del överraskningsmoment. Både Maria och Pietro skildras med stark inlevelse- och jag kunde inte släppa boken när jag väl kommit in i handlingen. Naturbeskrivningarna är som vanligt mycket utförliga och vackra- (Jag tycker väldigt mycket om Deleddas närhet och känsla för just naturen)- "På onda vägar" är både en tragedi och en spänningsroman (lite grann som en deckare ibland). Kärlek, passion, ond bråd död.... jodå- det finns här alltihop. Om man vill läsa en roman av Deledda är "På onda vägar" i vart fall inte det sämsta valet.
-
Alla goda ting är tre, heter det ju. Jag tänker välja ut en tredje roman av Deledda för läsning. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag tagit mig tid att försöka utforska hennes författarskap- om än i mycket ringa mån.

Inga kommentarer: