tisdag 12 oktober 2010

Ohållna tal till otyglade kvinnor


Jag läser Christine Brückners lilla bok "Om du ändå hade talat Desdemona"- här talar kvinnorna från historien (och litteraturhistorien) och många av dem skräder inte orden. Hetären Mégara käftar med Lysistrate (hetär= kurtisan) och hon har väldigt mycket annorlunda förslag till hur kriget ska ta slut. Sapfo tar avsked av flickorna på Lesbos- (den texten är en av mina favoriter i boken) " Kommer ålderdomen att kröka mig? Kommer mitt förstånd att bli förvirrat? Blir rösten sluddrig- o gudar! Vad blir det av Sapfo? Vem håller mig i handen är jag tar språnget in i döden? Värmer mig då inte längre lyckan från svunna dagar? Upphör jag att vara Sappho, skaldinnan från Lesbos, lovprisad av alla?"
-
Jungfru Maria önskar bara "vara en ros från Jeriko, som förtorkar i öknen, som vinden driver över sanden ,och som slår rot där det finns vatten."
-
Katarina Luther visar sig vara en dam med mycket skinn på näsan (i Brückners tappning)- Hon sätter sig upp mot sin make och vägrar att underkasta sig- hon för kvinnans talan. Väl skrivet och väl formulerat! "Människorna rättar sig efter vad du säger, och de rättar sig efter vårt sätt att leva. Och om de i morgon från din mun hör vad jag i dag har sagt till dig, då blir jag inte sårad. Om vi är ett kött, så skall vi också vara en ande. Jag tar dig på ditt ord, Martinus!"
-
Effi Briest samtalar med sin älskade döva hund Rollo- och den här monologen är den mest rörande av alla, i mitt tycke. Christine Brückner lyckas gå under huden på Effi och visa vem hon verkligen är- det är ett mycket skickligt sammansatt tal.
" Jag har en längtansfull läggning. Jag hade så mycket tid att drömma och längta, och du, du hade dina göromål och längtade inte efter någonting, du ville bara uppnå allt. Egentligen var jag ju fortfarande i knoppning, men blommor förstod du dig inte på och kvinnor inte heller så särskilt."
-
Christine Brückners "ohållna tal" är verkligen mycket trevliga att läsa- lärorika är de också. Orden stannar kvar långt efter det att man lagt boken åt sidan. Jag rekommenderar å det varmaste!

Inga kommentarer: