torsdag 7 oktober 2010

Nu återvänder jag till mitt tyska läsäventyr




Igår såg jag "Effi Briest" i Fassbinders tappning. Det var en verkligt fin film och mycket välgjord- Fassbinder lyckas få fram Effi som jag tror att författaren vill ha henne- ung, skör, ömtålig, drömmande..... Hanna Schygulla är en otroligt duktig skådespelerska. Fint blev det också med citat från boken inbäddade i filmen och även lästa högt av Fassbinder själv. En verklig pärla till film- och enkel, okonstlad- filmad helt i svartvitt.

-

"Effi Briest" av Theodor Fontane kom ut för första gången år 1895- och boken har fortfarande enorm lyskraft. Här kan man verkligen tala om levande klassiker. (Senaste svenska utgåva är från 1986.)

-

En ung flicka (17 år) blir "förmånligt" bortgift med en bra mycket äldre man. Materiellt välstånd lockar hennes föräldrar- och Effi låter sig övertalas till giftet och tvingas flytta till en liten och trist landsortshåla. Mannen gör allt för att "uppfostra" henne till den perfekta värdinnan och den perfekta frun. Effi dör långsamt invärtes. Hon inleder (mest av leda) en kärlekshistoria med en vacker officer (Kamras) - men förstår att detta inte kan leda till något annat än bekymmer och förhållandet avslutas. Flera år senare upptäcks Effis hemlighet- och så sätter den onda karusellen igång.... spiralen går nedåt... i ett svart hål. Allt tas ifrån henne- även hennes lilla dotter.

-

Effi krossas av konventioner och " moraliskt tänkande"- hon blir ett offer för den så kallade societetens spelregler.

-

Jag tycker väldigt mycket om Effi- hon är en glad och rättfram ung kvinna med kärlek till livet. Hon älskar att gunga... att flyga högt i luften... känslan av fara tycker hon om.... Inte kan en sådan fri ande tuktas... Berättelsen om Effi Briest är sorglig men vacker .

-

Jag citerar från ett av bokens sista kapitel:

-

" Och nu skickar han till mig barnet, därför att han inte kan neka en ministerfru någonting, och innan han skickar barnet dresserar han det som en papegoja, och lär det frasen: ' om jag får lov'. Vad jag har gjort äcklar mig, men vad som äcklar mig ännu mera, det är er dygd. Bort med er. Jag måste leva, men det varar väl inte i evighet."


När Roswitha kom tillbaka låg Effi på golvet, med bortvänt ansikte, som livlös.

-

Thomas Mann ansåg att "Effi Briest" var en av de bästa romaner som någonsin skrivits.

2 kommentarer:

Hanneles bok-paradis sa...

minns inte, fast jag sett mycket tysk film..

Ingrid sa...

Hannele:"Effi Briest"är tämligen gammal- från 1974- Jag ska försöka se om en del av Fassbinders filmer- det finns många som är väldigt bra.