onsdag 12 maj 2010

Sven Delblanc. Några funderingar.


I Hermias blogg läste jag lite om Sven Delblanc- och är precis som Lena Kjersén-Edman ledsen över att Delblancs böcker verkar att behandlas tämligen styvmoderligt numera. Delblanc gick bort år 1992- och det är ju inte särskilt länge sedan alls.

-

I min hand just nu har jag hans "Livets ax" från 1991. En barndomsskildring som sträcker sig från Manitoba i Kanada till svenska Sörmland. Jag står i tacksamhetsskuld till mina föräldrar som båda var stora beundrare av Delblancs författarskap och därför köpte på sig om inte alla så i vart fall väldigt många av hans verk. Ofta pratades det om böcker som Maria ensam, Samuels bok och Kära farmor. Jag tror att Delblancs empati och framför allt hans ömsinta kvinnoporträtt var det som var så extra tilltalande.

-

Delblanc var mycket produktiv. Jag tycker själv bäst om hans senare verk- de som är mera berättande och allra helst läser jag om Maria.

-

"Över gula, skövlade fält flyger skriande kajor och kråkor, det är höst över detta land, som inget paradis var, Maria är sviken i sitt hopp, och hon har ingen tröst att vänta från systern Elin, hon har nog med sitt, hon måste själv anamma all tröst Maria kan ge, ty Eskil sändes i strid så snart han lärt sig hantera ett gevär, och i kampen om Madrid blev han sårad av en granatskärva i halsen, och nu ligger han tyfussjuk och eländig i någon barack där nere, och Benjamin drar nog i alla tåtar han har för att få pojken tillbaka, men när det ska lyckas vet Gud allena, ja, Elin skriver ofta om Gud, numera, och hon ryter av sorg som en lejoninna berövad sin unge, om mor och Rebecka vet hon inte besked, hon är likgiltig för allt, utom för sonen, likgiltig även för Marias sorg, det är som det är och måste- Maria ensam!

(från Maria ensam- 1985)

-

Länken till Sven Delblanc-sällskapet lägger jag till här.
-
Jag tänker läsa om mina ärvda Delblanc-böcker- det blir ett långtidsprojekt men jag ser fram emot detta för Delblanc var en stor författare och förtjänar en evig plats i den svenska litteraturhistorien. (och på biblioteken också, inte att förglömma).

2 kommentarer:

Hermia Says sa...

Att läsa Samuel-böckerna blir ett långtidsprojekt för mig, "bara" de (när det nu blir...). Under mina snart 10 år på biblioteken kan jag inte fått mer än någon enstaka fråga om hans böcker. Och det ska erkänna - jag heller inte pratat för dem. Undrar varför han kommit så i skymundan?

Ingrid sa...

Ja, jag förstår inte varför han så snabbt har försvunnit ur folks medvetande.Flera av hans böcker finns ju fortfarande att köpa i nytryck. jag roade mig med att kolla hur det stod till på mitt eget bibliotek- jodå, Delblanc finns kvar men många titlar är magasinerade (bland annat Livets ax- väldigt synd.... )