onsdag 16 september 2009

Noshörningen- av Ionesco

Ionescos pjäs "Noshörningen" skrevs 1958- men den är alltid lika aktuell och sätts fortfarande upp på diverse teatrar.
-
Jag tillbringade gårdagskvällen med noshörningar.... mycket tankeväckande. Ionesco hade främst nazismen i åtanke när han skrev boken men sedan lät han förstå att "Noshörningen" kan läsas med vilken som helst totalitär regim i åtanke. (Stalintidens Ryssland passar utmärkt bra också).


Berenger är namnet på huvudpersonen- en ganska "mesig" typ - i alla fall i början av boken- när den första noshörningen dyker upp i den lilla staden (i full karriär) reagerar han inte mycket- och han- precis som de andra personerna tycker att "det är harmlöst" med en noshörning på gatorna (den har nog rymt från en cirkus etc).
-
Så småningom eskalerar situationen- ett husdjur blir ihjältrampat och nu förstår man att noshörningarna kanske inte är helt ofarliga. Men.... epidemin har startat- den ene efter den andre förvandlas till noshörningar- trumpetande, brölande, stampande. I slutscenen står Berenger ensam kvar- han mot alla noshörningar. Nu har han blivit stark.
-
"Upp till försvar! Mot hela världen! Bemanna skansarna! Jag är den sista människan, jag ska hålla ut till sista blodsdroppen! Jag ger mig aldrig!
-
Det här är en teaterpjäs som väcker oerhört många tankar och funderingar- Hur kommer det att gå? Tar noshörningarna över för alltid? Finns det någon chans för människorna? Och- för att filosofera över det hela: kan vi människor stå emot de totalitära regimerna- eller följer vi bara strömmen för att de är enklast så- minst problematiskt? Hur kan vi som människor bli så totalt avhumaniserade (så att vi blir som noshörningar- med tjockt skinn, stampande, råmande, etc). Mina tankar går osökt till nazismen och tredje riket där all mänsklig hänsyn sopades bort.
-
Det är värt att fundera över.... det är väldigt lätt att följa strömmen. Det krävs mod och styrka att gå emot. "Noshörningen" kommer att sitta i huvudet på mig länge.

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Frågan är väl också varför vi inte reagerar på alla noshörningar som går omkring på gatorna här hos oss idag. Det är lätt att se i backspegeln med facit i hand vad som gick fel i tredje riket, men jag undrar ibland vad eftermälet för vår tid kommer att bli...

För övrigt påminde ditt inlägg mig om att ordet "karriär" ju kommer av att springa för fullt. Det ska jag tänka lite mer på, för jag tror att de tankarna kan leda till nya insikter.

Ingrid sa...

Man säger ju att vi svenskar är dåliga på att hantera ilska- och därmed sväljer vi ofta förtreter, säger inte ifrån när vi skulle etc... tiger alldeles för ofta. Om man inte kan skrika högt så kan man i alla fall vägra "vara med". Jag är ganska orolig för de noshörningar som stampar runt här idag- och... jag råkar bo i en kommun där det finns särskilt gott om just noshörningar. Håller med i det du säger om "karriär"- det ska vi nog tänka på lite till mans.